Jetlag is a bitch...

Nu har vi landat på vår andra destination - Langkawi, Malaysia. De första dagarna har mest gått åt till återhämtning och till att komma i fas igen efter de galna dagarna i Singapore. Vi försöker hitta in i lite mat- och sovrutiner igen, men det är lättare sagt än gjort. Jetlagen har oss fortfarande i ett stadigt grepp. 

Fram tills nu har det var rätt skönt att vara lite piggare lite längre i på kvällarna, för det är ju när barnen sover som vi hinner med att planera, fixa och landa själva. Men när man kommer på sig själv att ligga googlandes på helt meningslösa saker kl. 02.30 fjärde natten i rad, så förstår man att kroppen är inställd på en annan tid. Vi har alltid tyckt att omställningen åt andra hållet, när man åker hem från Asien igen är värre. Då ligger man så där trött som man bara är i början av en graviditet i soffan kl.18 och kämpar för att inte somna. Men nu har vi ändrat oss. Att försöka somna när man inte är det minsta trött är värre! För man kan ju inte tvinga sig till att somna. Vi försöker gå upp i tid på morgonen, men ändå infinner sig inte tröttheten alls.

Barnen somnar när de borde, sover 2 timmar och vaknar sedan igen. Som att kroppen tror att de har tagit en nap. Men nu börjar vi skymta slutet, hoppas vi! Igår (Dag 6) var första kvällen som barnen (och Robban) somnade (visserligen lite senare än vanligt) och sov till morgonen. Nu väntar jag bara på att min kropp ska fatta galoppen också.. Husmorstips för jetlag mottages tacksamt! =) 

 Nattugglor. 

Nattugglor. 

Flexibiliteten ställs på prov...

Tänk vad skönt det vore om allt man hade planerat i livet blev till verklighet. Man planerade att man skulle bli lycklig, framgångsrik, snygg, förmögen och träffa en fantastisk partner och få fanatiska barn och då fick man det. Eller så planerade man sina drömmars resa med familjen till Bali, och åkte dit...

Det har ju (bokstavligen) skakat lite runt Bali den senaste veckan och 2 dagar innan vi skulle åka dit kom det andra och stora skalvet utanför Lombok som nu har skördat 82 liv och drivit tusentals med människor på flykt, främst från Lombok och de fina Gili-öarna. Självklart satt vi uppe hela natten och försökte bilda oss en så klar bild av vad som hänt och hur det var på Bali, som det kunde. Vi sökte information via media (som ofta verkade överdriva situationen på Bali, särskilt svensk media), via forum och grupper i sociala media med människor som befann sig på Bali och genom vänners vänner prata med personer som känner till området. Och det var ganska svårt att få en klar och rättvis bild av vad som hänt. De som kände av skalvet, främst på östra sidan av Bali, är såklart jätterädda och vill bara därifrån eftersom det kommit många efterskalv så att man känner att det skakar lite i marken. På västra sidan av Bali (vid de stora turistställena) verkar livet och semestern pågå precis som vanligt och man känner med Lombok-borna som drabbades (man tycker inte att man varit med om någon jordbävning alls).

När vi pratar med Indonesien-vana personer förstår de inte alls hur man kan vara rädd för att åka dit pga en jordbävning. Skalv ingår i infrastrukturen i den här delen av världen och händer lite nu och då, och det är mycket ovanligt att någon ens märker av det. Vi läste att det brukar vara 3 skalv per år i världen av den här styrkan och ett per 10:e år i den här regionen, så chansen att det skulle hända igen är mycket liten. Med det sagt så kändes hela situationen plötsligt väldigt olustig. Resan som vi sett fram emot och drömt om så länge kändes plötsligt otrygg och osäker. Vi pratade mycket och länge, och vi är egentligen inte rädda för att en ny krissituation skulle drabba oss, om vi skulle välj satt åka dit, det var mer att hela upplevelsen av paradiset kändes så långt bort när människor som evakuerats dit bara vill därifrån. Vi skulle till västra delen, Seminyak, första veckan skulle vi säkert kunna åkt dit utan problem, men eftersom vi inte behöver åka just dit just nu, så valde vi att ta en detour några dagar för att avvakta och följa situationen lite mer, innan vi åker dit, om vi åker dit.

Så vi bestämde oss för att ta en vecka i Malaysia istället, på ön Langkawi. Ett ställe vi tänkt att vi skulle åkt till, men efter Australien. Det är en kort flight på 1.30 h ifrån Singapore och ligger tillräckligt långt bort för att vara bortom riskzonen, men tillräckligt nära för att vara enkelt att ta sig dit. Så igår handlade mest om att boka av, boka om och boka på nya flyg och nytt boende. Vi tänker att det får bli lite som det blir. Nu längtar vi mest efter lugn och ro, att landa mentalt, en pool för barnen att leka i och en kall öl i solstolen bredvid. 

Det är dock lite svårt att ställa om mentalt. Men vi inser nu att det här är och kommer att vara en del av resan och äventyret vi har valt att åka på. Saker händer och det blir inte alltid som man har planerat. Men det blir bra ändå. Nu ska vi utforska Langkawi under kommande vecka!

 

flex

Framme i Singapore

Äntligen framme! Efter vad som kändes som flera dygn på resa är vi nu framme i Singapore. Resan gick trots allt väldigt bra. Vi lyfte från Arlanda vid 17.30 och flög sedan ca 6 h till Doha. Där blev det en mellanlandning och vi hann precis med att fika lite innan det var dags att boarea nästa plan. Barnen höll sig vakna ganska länge och då det var ett halvfullt plan fick vi ett eget säte till Charlie att sova på. Bytet gick, trots att de somnat en timme innan vi landade, bra. Det var spännande att vara uppe mitt i natten och se nya saker. Sen var det dags för flight 2.

Snacka om besvikelse när vi fått för oss att den skulle vara lika lång, men den var 8 timmar. =( Vi sov alla dock större delen av tiden, som tur var. Vi flög med Qatar Airways och vilken skillnad det är på barnmottagande mellan olika flygbolag. Här behandlade de alla våra barn som prinsessor och såg alltid till att vi hade allt vi behövde. Så härligt!

Nu har vi landat i lägenheten hos våra vänner Lisa och Andreas och ska nu ut och utforska stan!

Äventyret börjar nu!

Shit! Idag händer det! Dagen då vi lämnar Sverige är här! Wiiieee! Resfebern har slagit in och nu kan vi knappt ta in vad vi ger oss ut på. Men kul ska det bli! Nu ska vi hoppa på ett kvällsflyg och flyga över natten. Håll tummarna för att barnen vill sova. First stop: Singapore!

lets go

Nu är det nära!

Idag lämnar vi Karlstad efter en helt fantastisk sommar tillsammans med stor-familjen för att bege oss till Stockholm en natt innan flyget går imorgon. Vi tar tåget till Stockholm och det blir lite som ett genrep för oss för att se om vi fixar det är med att förflytta oss tillsammans med alla vara saker... 

Packningen får godkänt. Efter första försöket fick vi banta det vi ville ha med, med 20 % per person. Så lite ombyten, prylar och nice-to-have fick ryka för att vi överhuvudtaget skulle få plats. Men sen fick vi plats. Även om det är på håret. Vi hade önskat att vi skulle kunna ha lite luft i väskorna, främst för att det inte skulle bli så tungt att bära, men också för att slippa tänja på varje millimeter varje gång vi ska packa om. Men men, vi tror att packningen kommer att bli mindre och mindre, snarare än större under resans gång. Mest plats tar Charlies grejer. Vi vet ju inte riktigt hur utbudet för barn på Bali är än, har läst om väldigt olika erfarenheter, så vi tar med lite extra mat, välling och blöjor till första veckan.

Jobbigast har vart att säga hej då. Jag tror att det är först nu vi har börjat ta in vad allt det här vi har jobbat för i över ett halvår betyder. Vi har inte haft så mycket resfeber än, men idag kom den och den slog till rejält när vi lämnade vårt trygga hus i Karlstad. Lite tankar på allt som kan gå fel, om det verkligen är värt det, varför vi lämnar något när vi har det så bra osv. Men eftersom vi gör det här för familjen och för att kunna få spendera ännu mer tid tillsammans och komma varandra nära, så har vi aldrig tvivlat på att vi gör rätt.

Bästa investeringen verkar våra ryggsäckar vara. Helt sjukt sköna att bära, trots packade till max! =)

IMG_1944.PNG

Tankar om resan - 1 vecka kvar

Den här varma sommaren har vart en perfekt uppladdning inför vad som väntar oss. Som ett genrep på något sätt. Nu vet vi att barnen klarar värmen (bättre än oss), att vi inte använder i princip några kläder när det är så varmt och vi har fått in lite nya sov-och matrutiner för barnen. De stora tjejerna har dessutom blivit så vattenvana och både hoppar, dyker och simmar både över och under vattnet. Det är skönt att veta.

Det känns inte läskigt eller jobbigt alls än. Vi tror att det beror dels på att vi planerat resan så länge - över ett halvår. Och att vi gått igenom så många saker som vart lite småjobbiga längs vägen. Första steget till exempel, att ta in en mäklare för att sälja huset, var nästan jobbigare än själva flytten ut. Så än så länge är vi pepp! Nu är bara frågan om vi får patt med allt vi vill ta med oss...

Inga nappar på resan!

Den minsta tjejen fick sluta amma. Mellantjejen har nu fått sluta med nappar. Det känns bra att rycka även det plåstret innan vi åkte. Att hålla reda på ett gäng nappar som inte är rengjorda känns som ett omöjligt projekt i längden. Så vi åkte till Bamses värld på Kolmården och lämnade dem till Bamse. Ganska odramatiskt och utan större nederlag. Heja Penny!

nappar.jpg

Milstolpe #4 - Vi flyttar ut!

Alla saker är borta! Alla kartonger är packade! Huset är städat och barnen är redan hos mormor och morfar. Och vi fick plats i det andra släpet med några centimeters marginal. Helt sjukt. Inte en sak till hade gått in. Denna gången valde vi att köpa in städning så den skedde medan vi hade en heldag i Mall of Scandinavia för att göra våra inköp till resan. SÅ lyxigt!

Det blev tillslut 30 flyttkartonger med saker att spara till nästa hem. Plus en del lösa saker. Men mer blev det inte och att göra sig av med alla sina saker inför en flytt är något vi verkligen kan rekommendera! Det har vart SÅ skönt under hela processen att rensa, sälja, skänka och slänga och nu efteråt känner man sig så fri! Vi sålde också tillslut saker för över 100 000 kr, så vi slog vårt mål med god marginal! =)

utflytt

Att amma eller inte amma, det är frågan...

Jag har funderat lite fram och tillbaka på det här med amningen och Charlie. De två äldre tjejerna har jag ammat tills de var 6 månader, respektive 8 månader och Charlie kommer att vara 7 1/2 månad när vi åker. När vi var i Thailand med Penny (när hon var 6 mån) så valde jag att delamma genom resan, dels för att det kändes smidigt att alltid ha tillgång till mat, dels för att hon regelbundet skulle få i sig vätska och också för att hon skulle vara inlockat på mitt immunförsvar. Hon åt frukost, lunch och middag med oss och ammade lite emellan som mellanmål. Supersmidigt för henne, men jag upplevde det som väldigt opraktiskt. Läckande bröst lite nu och då, tvätta av saltvatten inför amningen, pumpa ur om någon annan skulle ge, och känslan av att inte vara helt fri, kroppsligt, var jobbig för mig.

Så den här gången har jag valt att avsluta amningen innan vi åker. Gärna med några veckors marginal så vi vet att hon funkar med mat, gröt, välling och annat. Vi är inte så oroliga av oss, hon verkar redan nu vara väldigt intresserad av allt vi äter och smakar redan på det mesta. Däremot vet vi inte hur det ser ut med tillgång till barnanpassad mat, eller blöjor för den delen, på ex Bali. Vi har läst mycket olika erfarenheter ifrån småbarnsfamiljer och antar att det beror nog mycket på var man är. Vi kommer att ta med (om vi får plats) två paket välling som kan användas första perioden så att vi vet att hon får i sig en flaska eller två per dag. Sen kan nog den fasas ut allt eftersom. Vi kommer även hacka några ersättningar på tetra till flygen, om hon behöver äta för att komma till ro. Ett grymt tips är att ha med sig en egen rese-vattenkokare. Då kan man alltid göra iordning mat utan att vara beroende av någon som kan värma.

Hur vi förbereder barnen

Säljer vi alla dem också? Nej det gör vi inte. Inte alla. Vi har börjat att prata med dem om resan nu, eftersom nu vet folk att vi sålt vårt hus och vi har berättat att vi ska ut och resa i höst. Så många barn, och vuxna, vänder sig främst till Juni och frågar vad hon tycker om att vi ska ut och resa, om att vi har sålt vårt hus, om det inte ska bli jobbigt att säga hejdå till alla sina kompisar och berättar att de är ledsna för att vi ska vara borta så länge. Säkerligen i all välmening, men det blir lite mycket för en sexåring att bära på sina små axlar. Jag önskar så att de pratat med oss vuxna istället så hon kunde få vara fri i sina egna tankar.

Vi har berättat att vi ska ut och resa och åka på ett stort äventyr med hela familjen. Att någon annan ska bo i vårt hus nu, att när vi kommer hem ska vi bo någon annanstans och att de får nya rum då. Vi tittar också tillsammans på youtube och på filmer om Bali och Australien och än så länge är det djurlivet och surfingen som lockar mest. Det är kul att ge dem en målbild dit vi ska, men än är det fortfarande så länge kvar, flera månader, så vi försöker ändå att fokusera mest på här och nu.

De har fått varsin flyttkartong att plocka ner vad de vill spara till sitt nästa rum och de har själva fått lägga saker i hus-loppis-lådan där sådant hamnar som något annat barn kan ha större glädje av. Vi har också berättat att alla de pengar de får in på att sälja sina saker ska de få använda till sitt nya rum och att skaffa saker dit. När de har sålt nåt åker därför en peng ner i spargrisen och de ser hur den växer.

Jobbigast hittills

Iiii, idag tog vi vår 6-åring ut ur det svenska skolsystemet till hösten. Det kändes av någon anledning jättejobbigt. Jag stängde ner fönstret flera gånger innan jag bekräftade det. Men nu är det gjort och vi har också fått läroböcker och handledningar till det hennes kompisar kommer att lära sig under hösten. Och hon kommer ju att lära sig SÅ mycket annat också! =)

In i research-väggen!

Att boka boenden har fått mig att gå in i research-väggen! Det är så sjukt många parametrar att ta hänsyn till och när allt är öppet - när, vart och hur vi vill bo - är det så många val som kan göras att man blir alldeles matt. Flera kvällar har nu slutat med att jag, som research-ansvarig i familjen, stängt ner datorn i ren frustration. Då har jag suttit i 4-5 timmar med ca 30 fönster öppna samtidigt och jämfört och försökt boka. Men jag får, liksom när jag ska dra första penselsdraget på en stort vitt papper, prestationsångest! Jag vågar liksom inte göra den första bokningen - för tänk om det finns något bättre som vi missar? 

Jag kollar Trivago och TripAdvisor för att se på helheten, vilka boenden som är mest poppis. Läser på forum och i FB-grupper vilka delar man borde besöka och hur änge man bör vara där bo i och för att få personliga tips. Tittar på AirBnb för att leta passande boenden med självhushåll. Jämför utbud och priser på de stora hotell-fighterna Agoda, Hotels.com och Booking,com och jämför sedan detta med hotellens egna hemsidor och erbjudanden. Alltid är det någon parameter jag söker som inte håller måttet. Men ibland känner jag att jag hittat en riktig pärla, men då är det bokat 2 av de 10 dagarna vi vill bo där, så då får jag justera i den stora resplanen och måste gå vidare till nästa ställe för att se om det funkar med nya datum där.... ja ni förstår, det är liksom inte bara att boka... 

Dessutom har jag märkt att det är ännu svårare att boka när man har små barn. Om du ska ställa in filtret för möjliga rum får man första skriva in antalet barn och sedan får man välja dubbelrum eller familjerum och hotellen ser väldigt olika på detta. Vi har ju 3 barn, men minst två av dem kommer att sova i vår säng, så vi skulle klara oss på en dubbelsäng med en extra säng/barnsäng bredvid. Så genom att skriva in att vi har 1 barn (i extrasäng) både minskar vi priserna med drygt en tredjedel och ökar utbudet med dubbelt så många alternativ, än vad hade först med 3 barn i familjerum. Sedan kontaktar vi hotellet och det har aldrig vart ett problem att barnen får feja med om de sover i vår säng.

Milstolpe #2 - Huset sålt!

Guuuud så skönt! Nu är vårt hus sålt! En sån stor och läskig grej är nu helt klar och vi är nöjda med summan som det landade på. Det blev ingen budgivning, som vi hoppats på, men vi fick vårt utgångspris och därmed drar vi en lättnads suck. Vår mäklare berättade att det kommer allt färre spekulanter på visningarna och marknaden är på väg att stanna av helt, så det känns som om vi sålde i grevens tid. Vi kommer ju att leva helt skuldfria under resan och om vi har riktigt tur kanske vi kan tjäna in en hel del när det om ungefär ett år blir dags att köpa en ny bostad.

Vår tidsplan är att vi flyttar ut i början på juli och åker i början av augusti och att vi spenderar juli hos barnens mormor och morfar i Karlstad. Men innan dess ska huset tömmas helt! Och nu ska vi boka vår resa! =)

IMG_0759 (kopia).jpg

Vaccinering

Vi har börjat kika lite på vaccination och vad vi behöver fylla på innan vi åker. Och det är ingen rolig research. Efter att ha rådgjort med några olika vaccinationscentraler så inser vi att vi kommer att lägga ca 30 000 kr på att vaccinera familjen... För oss är det självklart att ta de vaccin som rekommenderas och så här ser vår plan ut, som påbörjas en månad innan avresa (och när jag slutat amma):

Lina & Robban
- Hepatit A+B (tror att vi glömde ta den 3:e sprutan efter förra resan, kommer inte hända igen...)
- Tyfoid
- Japansk encefalit
- Kolera (Dukoral)
- Fylla på grundskyddet med stelkramp

Juni, 5 år (har redan Hepatit A+B)
- Tyfoid
- Japansk encefalit
- Kolera (Dukoral)

Penny, 3 år
- Hepatit A
- Tyfoid
- Japansk encefalit
- Kolera (Dukoral)

Charlie, 6 mån
- Hepatit A
- MPR
- Japansk encefalit

vaccin

Visum

Det här med att ta reda på hur länge man får stanna i varje land är verkligen en djungel. Vi hade nog först tänkt att lägga en resrutt där vi stannar ganska länge och reser till få platser för att minimera transporter och flighter. Men när man kollar lite mer noggrant på de länder som vi har med i vår grovplanering - Bali (Indonesien), Australien, Nya Zeeland, Filippinerna, Malaysia, Lombok, Thailand och Vietnam så ser det verkligen olika ut. Medan du i Australien enkelt och gratis ansöker om turistvisum online och får då vara i landet i 90 dagar, måste du genomgå samma process på vietnamesiska ambassaden, betala 500 kr/pers (för oss: 2500kr) och då får du vara där 15-30 dagar. Sedan måste du lämna landet. 

Så vår resrutt har förändrats lite igen. Man kan förnya sitt visum genom att lämna landet en natt och sedan återvända och få nya dagar. Vi har tänkt att det var värt att göra det på Bali och i Thailand, där vi först tänkte stanna lite längre än 60 dagar. Men sen har vi tänkt lite till och beslutat oss för att vi ansöker bara om ett förlängt turistvisum om 60 dagar på Bali. Det kan vi göra klart hemifrån och om vi ska genomgå samma process när vi är i något annat land kommer det gå åt flera resdagar bara till ansökningsprocessen och pengar till att lämna och återvända. Frågan är om det är värt att åka till Vietnam alls om vi ska vara där max 2 veckor... 

Ang obligatorisk förskoleklass

Som vi skrev tidigare har det, olägligt nog för oss, precis kommit en ny lag som gör förskoleklassen obligatorisk från och med augusti i år - precis när vår stora tjej ska börja. Vi var väldigt oroliga över om vi skulle kunna genomföra resan alls och hur vi skulle göra om kommunen sa nej till att åka. Hur som helst. Vi ringde upp kommunen och berättade om vår situation. I andra änden var en jättegullig tjej som berättade att detta var nytt även för dem, så de hade inga klara rutiner klara än. Jag tänkte mig att man skulle kunna ansöka om dispens, eller att man skulle kunna få gå med i en klass och läsa in kurslitteraturen på egen hand under resan samtidigt som man hakekontakt med klassen, men det fungerar inte så i Sverige, berättade hon.

I många andra länder är det vanligt med sk Home schooling, dvs att föräldrarna (eller någon annan) tar ansvar för att lära barnen det de skulle lärt sig i skolan, men det begreppet finns inte i Sverige. Inte heller kan man ansöka om dispens om det inte finns fysiska eller psykiska skäl till att hon inte kan ta sig till skolan. Vid en längre utomlandsvistelse kan man fortfarande fullgöra sin skolplikt via Svenska skolan som finns utplacerade på vanliga semesterorter och som utgår ifrån varje elevs förutsättningar och behov.

Vi ska ju dock resa runt, så det var inte heller ett alternativ för oss. Tillslut hittade hon en paragraf i skollagen som säger att om barnet spenderar mer än fyra månader utomlands så upphör skolplikten tills man kommer tillbaka igen. Då anmäler man helt enkelt att man är i Sverige igen och blir placerad i en klass. Enda risken man tar då är att det är fullt i den klass man skulle vilja gå och blir placerad i en annan, om man ex kommer hem mitt i terminen. Hon rekommenderade oss också att kolla med läraren och Skolverket vilken kurslitteratur de använder, köpa den och gå igenom den under året, för att inte hamna för långt efter. Kommunen sa att vi hade ju inte behövt kontakta dem innan vi reste, men om vi hade gjort så hade Juni fått "Frånvarande" markerad hela första året som sedan följt med under skolgång, vilket ju inte är så kul.

SÅ skönt att hon slipper gå om eller straffas på annat sätt. Vi är ju övertygade om att hon kommer att lära sig SÅ mycket mer om så mycket annat under resan och att hon redan så gott som kan läsa, räkna och skriva, så vi tvivlar inte på att vi gör rätt som tar henne ut ur det svenska skolsystemet för resan, men det känns ändå lite extra i magen när man fattar beslut som berör barnen på så många sätt.

Penny Nygren

Att budgetera utifrån antaganden

Om allt går som vi vill kommer vi att göra en bra vinst på vårt hus vid försäljningen. Vi köpte en nyproduktion 2011 och sedan dess har marknaden gått stadigt uppåt. Vi tänker oss att vi lägger undan 3/4 av vinstpengarna till handpenning för vårt kommande hem. Det borde räcka till ett likvärdigt eller till och med bättre hem än det vi har idag. 1/4 av vinsten lägger vi på resan och det ska täcka både kostnader innan och som buffert under resan. När vi är borta får vi även föräldrapenning för en del av dagarna.

Även om vi inte vet hur mycket dessa delar innebär idag, så kan man nu börja gissa sig till det genom att anta att vi säljer huset för ett pessimistiskt, ett realistiskt och ett optimistiskt pris. Då har vi i alla fall något mellan tummen och pekfingret att planera för. Sedan ser vi även över möjligheterna att jobba och tjäna pengar under vår resa, som gör att den skulle kunna förlängas, om vi vill, men det är inget vi räknar med. Huvudfokus är fortfarande att skapa familjetid och inte göra en jobbresa.

Villa Vallentuna

Ny tidsplan och rutt!

Vi har tänkt om lite i tidsplaneringen. Vi vill fortfarande komma hem i maj 2019, men vi tänker nu att det känns bättre att åka i augusti istället för juni. Vi spenderar sommaren i Sverige och kortar resan lite till nio månader i stället för ett år. Vi tror att vi vill börja på Bali. Vi var där på bröllopsresa 2010 och blev helt förälskade i ön. De har högsäsong mellan maj-augusti, så det skulle dessutom passa bra i vår tidsplanering. Vi tänker oss två eller tre månader där, för att sedan fortsätta till Australien. Det är ett drömresemål för oss båda, vi har aldrig varit där, men det är samtidigt lite dyrare att leva och bo. De har istället sin sommar under nov-jan, så det blir också bra i tidsplaneringen. Sedan vet vi inte riktigt vart vi åker. Många tipsar om Nya Zeeland, som lockar oss väldigt mycket men som också är dyrt, eller så åker vi till Sydostasien någonstans. 

Det är det som är härligt med planer. De kan ändras och ändras igen! =)

Swedish summer

Inspiration!

Nu har vi samlat på oss tillräckligt många argument för att vi känner att vi verkligen vill byta vardag. Vi vill vara borta en längre period för att hitta in i en ny vardag där vi spenderar dagarna tillsammans som familj. Vi tänker oss en period på sex månader eller mer för att verkligen känna att vardagen är något annat än det vi har idag. Men nu då? Var börjar man? Det känns som ett oändligt antal frågor som inte har några svar än, men som ändå måste besvaras för att vi ska kunna komma vidare.

Jag är en fan av research Jag tänker att oavsett vad det är man söker så finns det andra som redan har erfarenheter av det man undrar, så vi började researcha efter andra familjer som valt att leva utomlands en längre tid. Det fanns inte jättemånga i Sverige (jovisst, ett gäng backpackers, men vi letade efter familjer med barn) som man kunde följa, men tillsist hittade vi ett gäng internationella resebloggar som vi har läst in oss på - hur de lever lever sitt liv utomlands, vad de tipsar om och hur de har löst det praktiska.

Det viktigaste vi lärde oss var att vi såg att det verkade gå att leva ett fantastiskt liv med barn i blandade åldrar utan att ha en fast punkt i tillvaron och framförallt - alla familjer såg så härliga och lyckliga ut! =) Vi fick en målbild och bestämde oss för att inte bara åka till ett ställe för att bo utomlands- vi vill upptäcka världen tillsammans!

The girls - Sweden

Att hitta en annan vardag

Vi har börjat läsa lite resebloggar nu. Om folk och familjer som har valt ett annat liv och som spenderat lång tid utomlands. Det finns tyvärr inte jättemånga på svenska, men en hel del från andra länder att inspireras av. Och vårt favoritprogram är ju såklart "Familjer på äventyr" på SVT. SÅ mycket härliga och modiga människor det finns som vågar göra lite annorlunda val. 

Många skriver om hur svårt det är i början att hitta en vardagslunk när man är hemifrån. Det blir så lätt att man semestrar på varje nytt ställe. Att man åker runt, ska se allt, uppleva allt, ha en plan för varje dag, leva gott och vara uppe länge, precis som man unnar sig på semestern. 

Vi pratar mycket om detta nu. Hur det ska bli när vi är utomlands. Vad kommer vi att göra hela dagarna? Jag läste ett inlägg på en blogg från en familj som beskrev friheten när de kom på att de inte behövde lämna huset för att göra något varje dag. De kunde bara vara hemma, för det var ju bara en vanlig tisdag. Vi tror att det här är nyckeln för oss. Vi ska verkligen försöka att hitta en så lik och oglamorös vardag som möjligt, mån-fre. Försöka tänka vardag och helg. Lägga barnen i vanlig tid och ställa klockan på morgonen. Kanske hitta tid till träning på förmiddagarna, vila lite runt lunch och sedan göra något med hela familjen på eftermiddagarna. Försöka handla och laga en del mat hemma. Det ska bli spännande att se om det går att hitta en vardag i en ovanlig miljö.