Tänk vad skönt det vore om allt man hade planerat i livet blev till verklighet. Man planerade att man skulle bli lycklig, framgångsrik, snygg, förmögen och träffa en fantastisk partner och få fanatiska barn och då fick man det. Eller så planerade man sina drömmars resa med familjen till Bali, och åkte dit...
Det har ju (bokstavligen) skakat lite runt Bali den senaste veckan och 2 dagar innan vi skulle åka dit kom det andra och stora skalvet utanför Lombok som nu har skördat 82 liv och drivit tusentals med människor på flykt, främst från Lombok och de fina Gili-öarna. Självklart satt vi uppe hela natten och försökte bilda oss en så klar bild av vad som hänt och hur det var på Bali, som det kunde. Vi sökte information via media (som ofta verkade överdriva situationen på Bali, särskilt svensk media), via forum och grupper i sociala media med människor som befann sig på Bali och genom vänners vänner prata med personer som känner till området. Och det var ganska svårt att få en klar och rättvis bild av vad som hänt. De som kände av skalvet, främst på östra sidan av Bali, är såklart jätterädda och vill bara därifrån eftersom det kommit många efterskalv så att man känner att det skakar lite i marken. På västra sidan av Bali (vid de stora turistställena) verkar livet och semestern pågå precis som vanligt och man känner med Lombok-borna som drabbades (man tycker inte att man varit med om någon jordbävning alls).
När vi pratar med Indonesien-vana personer förstår de inte alls hur man kan vara rädd för att åka dit pga en jordbävning. Skalv ingår i infrastrukturen i den här delen av världen och händer lite nu och då, och det är mycket ovanligt att någon ens märker av det. Vi läste att det brukar vara 3 skalv per år i världen av den här styrkan och ett per 10:e år i den här regionen, så chansen att det skulle hända igen är mycket liten. Med det sagt så kändes hela situationen plötsligt väldigt olustig. Resan som vi sett fram emot och drömt om så länge kändes plötsligt otrygg och osäker. Vi pratade mycket och länge, och vi är egentligen inte rädda för att en ny krissituation skulle drabba oss, om vi skulle välj satt åka dit, det var mer att hela upplevelsen av paradiset kändes så långt bort när människor som evakuerats dit bara vill därifrån. Vi skulle till västra delen, Seminyak, första veckan skulle vi säkert kunna åkt dit utan problem, men eftersom vi inte behöver åka just dit just nu, så valde vi att ta en detour några dagar för att avvakta och följa situationen lite mer, innan vi åker dit, om vi åker dit.
Så vi bestämde oss för att ta en vecka i Malaysia istället, på ön Langkawi. Ett ställe vi tänkt att vi skulle åkt till, men efter Australien. Det är en kort flight på 1.30 h ifrån Singapore och ligger tillräckligt långt bort för att vara bortom riskzonen, men tillräckligt nära för att vara enkelt att ta sig dit. Så igår handlade mest om att boka av, boka om och boka på nya flyg och nytt boende. Vi tänker att det får bli lite som det blir. Nu längtar vi mest efter lugn och ro, att landa mentalt, en pool för barnen att leka i och en kall öl i solstolen bredvid.
Det är dock lite svårt att ställa om mentalt. Men vi inser nu att det här är och kommer att vara en del av resan och äventyret vi har valt att åka på. Saker händer och det blir inte alltid som man har planerat. Men det blir bra ändå. Nu ska vi utforska Langkawi under kommande vecka!
