Vi har testat att berätta lite om våra planer för människor runt omkring oss. Det är väldigt intressant att se deras reaktioner när vi berättar att vi tänker resa med familjen i 8 månader. För nästan alla reagerar likadant. Först: glada, uppspelta och glada för vår skull. Sen: berättar att det är något de har pratat om eller drömt om att göra men att de inte kan det pga anledning. Antingen så har man inte sparat nog med pengar. Kan inte vara borta från jobbet så länge. Har barn som går i skolan eller så skulle man ha gjort det innan man fick barn.
Det är lustigt hur man ser på hinder. Antingen kan man använda dem som anledningar till att inte göra något som man drömmer om för man kanske är rädd, vet inte om man klarar av det eller inte vet hur man gör. Men det är också intressant hur man väljer att samtidigt se lösningar för andra. För oss berättar man gladeligen hur tur vi har som har en föräldraledighet framför oss, att en av oss är frilansare och därmed rörlig i sitt jobb och att våra barn inte går i skolan än.
Om vi skulle fokusera på våra hinder så skulle vi kunna berätta att våra anledningar till att INTE göra resan är: Vi åker med 3 barn, vi har ett spädbarn, vi hade knappt en sparad krona när vi bestämde oss för att åka och nu pratas det dessutom om att regeringen vill göra förskoleklassen obligatorisk nästa höst (vilket skulle vara precis när vår äldsta tjej börjar och innebär skolplikt som för alla andra). Ja herregud. Vi kanske ska sluta planera? ;) Det är tungt att hitta energi när man fokuserar på det svåra. Tur vi inte är sådana människor! :D